Och andra hänger med genom åren …

I fredags hade jag mitt årliga möte med kund nummer 11. Eftersom K&S fyller 25 år i år förstår ni hur länge vi känt varandra! Kund 11 är en tävlingsmänniska så varje år undrar han hur många kunder vi har kvar som har lägre nummer än han 🙂 Nu har vi kund 3 och 6 kvar för honom – så topp 3 har han nått. Vi gick igenom födelseåren på kund 3 och 6 och TB insåg att han går i pension sist – så No 1 ska bli han!!!

Hahaha – fler såna kunder! Ni ser ju vilka väsentligheter vi diskuterar på våra möten. Det övriga vi behövde behandla, bokslutsdispositioner, framtidsplaner och litet annat smått och gott klarade vi av på 29 min 10 sek. TB klockade. Nytt PB! Så där smidigt går det när alla vet sina roller – när Rutinerna fungerar, Redovisningen är effektiv, och Rådgivningen är långsiktig!

En riktig kundängel!

P.S. samma dag lade jag upp kundnummer 915

Dela detta inläggShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Vissa människor gör outplånligt intryck….

Har just ätit lunch med en person som spelat en helt avgörande roll för den tidiga utvecklingen hos K&S. Gunilla Kågström Aste – jag är för evigt tacksam! Du lärde mig och flera med mig så otroligt mycket under din tid hos oss. Du hade en ängels tålamod och en erfarenhet vi behövde just då. Glädjande nog kunde vi också ge dig något tillbaka – så där ska livet vara när det är som bäst!

Dela detta inläggShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag gick in i väggen….

Hmmmm… en del går in i väggen, andra slår i glastaket – jag valde i förra veckan att gå in i en glasvägg… det var ingen bra idé, jag slog mig ganska ordentligt. Morgonen därpå tappade jag telefonen på golvet under skrivbordet och slog i bakhuvudet när jag tog upp den. Verkligen inte bra. Efter ett par timmar tappade jag koncentrationen och blev trött. Så plötsligt satt jag på akuten på SÖS och kände mig inte så bra.

Man ska ta det försiktigt i livet – en olycka händer så lätt. Känner mig fortfarande inte helt kurant utan försöker tänka långsamt – också en utmaning….

Dela detta inläggShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Inget roligt att träna längre…

Efter sommaren har jag verkligen noterat att alla springer åt samma håll. Nu märks det att trender sprids snabbt via sociala medier, både när det gäller träning och allt annat. Bra och tråkigt samtidigt. Vi går mot individualitet men alla gör lika. Hur kommer det att se ut framöver?

För tre år sedan kom löpartrenden – alla skulle springa Marathon – och i dag, bara tre år senare skall alla tävla i triathlon. Ju värre desto bättre. Var i Norge i helgen och fick höra en värstinghistoria om ett Ironman-lopp: deltagarna kastas ut i Sognefjorden, simmar, cyklar och avslutar med ett Marathon uppför fjället….

Tror jag lägger mig på sofflocket igen…

Dela detta inläggShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn